Tjenare, hallå, hej! Välkomna ska ni vara till ännu ett inlägg här på bloggen, jag hoppas att ni kommer gilla både innehållet och upplägget på inlägget. Min tanke med dagens inlägg är att berätta för er om när vi gick i familjeterapi i Sandviken, det är något som jag inte har pratat särskilt mycket om men när jag väl har gjort det har ni velat veta mer. Därför tänkte jag att det kunde passa att tillägna ett helt inlägg till det.
Sedan en tid tillbaka har jag, min man och vår son gått i terapi tillsammans. Personligen tycker jag att det verkligen är något som har hjälpt oss, jag får även intrycket att min man och vår son tycker detsamma. Den grundläggande anledningen till att vi från första början valde att börja gå i familjeterapi i Sandviken var för att vi var med om en traumatisk upplevelse tillsammans. Det var något som påverkade oss alla tre på ett väldigt negativt sätt, det påverkade oss både individuellt men även vår relation till varandra. Kort sagt blev situationen i vår familj ohållbar, ingen av oss visste hur vi skulle agera och därmed blev det en otroligt konstig stämning där hemma. Det gjorde att vi till slut beslöt oss om att vi skulle börja gå i familjeterapi. För detta vände vi oss till Mentor Doris Grönlund, en person som verkligen har hjälpt oss att komma dit vi är idag. Vårt beslut om att gå i familjeterapi i Sandviken har gjort otroligt mycket för oss, det har stärkt oss som familj. Trots att vi fortfarande har minnet av den traumatiska händelsen har vi lärt oss att hantera det på ett bättre sätt, även hur vi ska kunna stötta varandra i det. Med det sagt kan jag verkligen rekommendera er alla att också gå i terapi, antingen om det är själva, med en partner eller med hela familjen. Efter att ha sett hur mycket det har gjort för oss tycker jag verkligen att ni borde testa det för att se om det kan hjälpa er lika mycket som det hjälpte oss.